Nu har Rocky fått vandra över regnbågsbron till sin kompis Abbot. Han blev 17 år, 5 månader och 10 dagar gammal. Rocky kom till mig när han var 12 v och har sedan dess funnits vid min sida i nästan 17½ år. Många minnen finns kvar från honom, tomheten är enorm och saknaden total. Han har ju alltid funnits här, mer än halva mitt liv! Jag var bara 16 år när jag köpte honom. Rocky har genom åren lämnat många spår efter sig, han har satt mångas hjärtan i brand och desto fler har varit förundrade över hans ålder. "Han har ju varit odödlig" har jag fått höra kommenterats. Så har det också känts!

När Rocky var prick 1 år gammal så gjorde vi BoK-prov  på honom, med bravur! Karaktärtestet var inga problem, inte heller ljud-delen där han markerade figuranten väldigt bestämt. Problemet blev Vind-testet där lingon- och blåbärsriset var för högt så han kände bara dofterna från de andra hundarna. Det var många som var imponerade på honom efter det.
Vid 4 års ålder blev han överfallen av en collie (Abbots pappa). Smällen blev så kraftig så hans vänstra öga nästan hade hoppat ut ur ögonhålan. Han fick behandling och operation i Gammelstan och Veterinär Lars Steinwall. Rocky började efter operationen att skela med ögat men han fick faktiskt behålla sin syn fläckvist dvs han kunde "pejla" in synfläckar med det.
Vid 13 års ålder så fick Rocky hormonbaserade tumörer runt analöppningen. Återigen så fick veterinärerna i Gammelstan operera honom. De tog bort två tumörer samt kastrerade honom så han inte skulle få tillbaka några tumörer. En tumör hade de lämnat tills vidare för att inte behöva göra för många ingrepp på honom med tanke på hans ålder. Efter två veckor så hade den tumören försvunnit av sig självt. Efter kastreringen så uppfattade jag Rocky mycket piggare och flera år yngre i sitt sätt att vara.
Rocky ställdes även ut på äldre dagar med bl,a BIS-2 Veteran som 16-åring och BIS-3 veteran som 17-år gammal.

Rocky har levt med ett blås ljud på hjärtat sedan han var 8 år gammal. Det har dock aldrig varit något som inneburit problem för honom, tills nu i vår -09 då han började få besvär av hosta. Han fick utskrivet Vetmedin för att vidga blodkärlen så att hjärtat kunde pumpa ut blodet lättare i kroppen. Sedan i höst har han även fått en medicin som dämpat tempot på hjärtat eftersom det slog lite för fort. Hostan har blivit bättre under en tid men sedan 24/10 -09 så blev hans hosta värre. Hjärtat var också påfrestat och pumpade så hårt att jag hörde det där jag satt bredvid honom. Söndag 25/10 och natten till måndagen den 26/10 så hostade han frekvent och kunde inte sova. Jag ringde till Veterinären i Gammelstan och fick en akuttid 11.00. Vi åkte in och då konstaterades att han fått hjärtsvikt. Pulsen var dålig ut mot bakdelen och han hade fått vätska i lungorna s.k lungödem. Det fanns möjlighet att röntga och göra ultraljud på hans hjärta samt att medicinera med mer hjärtmedicin och vätskedrivande men risk att han blir sämre, får ännu sämre syretillförsel och måste in till veterinär igen. Jag kände att med tanke på hans ålder och att jag lovat mig själv att aldrig låta ett djur få lida hos mig så var det bästa för honom att få somna in. Det var ett jobbigt beslut men Rocky har gett mig så mycket genom livet att jag verkligen var skyldig honom att få somna in och slippa hamna i lidande.

Rocky, du har alltid varit min ögonsten och min dyrbaraste guldklimp. Du har betytt mycket för mig och du har lärt mig massor under dina levnadsår. Nu är saknaden och tomheten ofantligt stor! Du har alltid och kommer alltid att bevara din speciella plats i mitt hjärta.

Tack för allt min älskade vän! Vi ses snart igen!

Tack till veterinärerna Lars Steinwall och Pia Åström för mycket gott omhändertagande av Rocky genom åren!

Tack till veterinär Maria Karlsson som, på ett fint sätt, hjälpte Rocky att vandra över regnbågsbron! Tack för att du dessutom var saklig och ärlig med hans medicinska status. Det gjorde det lättare för mig att ta beslut för Rockys bästa.